Tony Wilson, helgad varde hans namn, späckade sin livsgärning med olika referenser till sina favoritradikaler i den Situationistiska Internationalen. Han skaffade sig under sin livstid den största ansamlingen situationistiska artefakt i hela världen. En samling som, ironiskt nog, ställdes ut i glasmontrar på Tate Modern i London för några år sedan. Sa någon "skådespel"?
En av de mer uppenbara tecknen på situationisternas inverkan på Wilson är namnet Vini Reillys band fick. The Durutti Column bildades 1978 och döptes efter en felstavad SI-poster som i sin tur syftade på den spanska anarkisten Buenaventura Durruti. Bandets första album fick också ett omslag gjort av sandpapper för att likt Guy Debords bok Skådedespelssamhället förstöra omslagen på verken på vardera sidan av den i hyllan.
Särskilt uppenbart revolutionsuppviglande är däremot inte Reillys musik som för det mesta består av ljuva gitarrslingor som minner om din mest baleariska sommarnatt.Det bryter av tvärt mot det mesta man kan hitta i Factorys digra katalog.
Jag blir alldeles jättelugn av detta.
The Durutti Column - Sketch for Summer
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar