Softa gubbar

Hittade det här klippet från en intervju med gamle Minor Threat-sångaren Ian Mackaye. Han formulerar en jävligt vettig ståndpunkt om hur han anser att man som musiker ska förhålla sig till sitt skapande. Vettiga punkfarbröder som Mackaye och hans polare Henry Rollins är så fantastiskt härliga att se och lyssna på och utgör en total motsägelse mot den apati och intellektuella analfabetism som många oinsatta associerar med punkrörelsen och andra "avvikande" kulturella strömningar. De är också illustrerande exempel på hur perverterad och ointressant den moderna poppunkskiten som Fall Out Boy, Panic! At The Disco, The Killers, My Chemical Romance och Green Day är. Ett politiskt eller kulturkritiskt ställningstagande hos dessa sträcker sig aldrig längre än "jag röstar på demokraterna" eller "Dalai Lama och Bono är softa".

Andra sköna punkgubbar: Krist Novoselic, Frank Zappa

Ps. Försökte komma på några softa punktanter, men det gick inte. Någon som har ett förslag?