Those dancing days - run run

Världens mest ofarliga band, Those dancing days hypades hårt förra året då de släppte sin första ep. Konceptet 5 gymnasietjejer som gör genomtrevlig indiepop med soulstänk fungerar ypperligt. Nu har en ny singel med tillhörande video landat, betitlad "Run Run", bra låt men inte lika hookig som första singeln "those dancing days". Får se hur albumet blir...



MP3(speedyshare):Those Dancing Days - Run Run

"Skitnödigast vinner" och/eller " Nu fyller vi Ullevi!"

Coldplay gjorde faktiskt en riktigt bra platta i och med Parachutes. Mest älskade jag det faktum att pianot i Yellow lät precis som det i Still D.R.E. Det var då...

Numera har jag otroligt svårt för dem. Coldplay är ett fesljummet band som, precis som Kent eller U2, medietränade politiker som inte vill råka stöta sig med någon uppger som sin favorit. Stadionrockband som med sina poser vill signalera ett outgrundligt djup, vilket egentligen bara innebär att musiken är tillräckligt meningslös för att varenda svenne ska kunna ta den till sig. Majoriteten ser skönhet, vi andra ser masspsykos.

Ytterligare ett tecken på deras kräkframkallande folklighet är att jag tidigare idag hittade deras skiva bredvid Husvagnshits i CD-hyllan på lokala Statoil. Albumet är av omslaget att döma en orgie i pretentioner. Namnet är "Viva la Vida or Death and All His Friends" och innehåller skamlösa titlar som "Cemeteries of London", "42", "Lovers in Japan/Reign of Love" och "Strawberry Swing".

Om Chris och de andra grabbarna i bandet någon gång i inspelningsprocessen tog ett steg tillbaka och frågat sig "går folk verkligen på detta?" blev antagligen svaret "tydligen..."

The Durutti Column

Tony Wilson, helgad varde hans namn, späckade sin livsgärning med olika referenser till sina favoritradikaler i den Situationistiska Internationalen. Han skaffade sig under sin livstid den största ansamlingen situationistiska artefakt i hela världen. En samling som, ironiskt nog, ställdes ut i glasmontrar på Tate Modern i London för några år sedan. Sa någon "skådespel"?

En av de mer uppenbara tecknen på situationisternas inverkan på Wilson är namnet Vini Reillys band fick. The Durutti Column bildades 1978 och döptes efter en felstavad SI-poster som i sin tur syftade på den spanska anarkisten Buenaventura Durruti. Bandets första album fick också ett omslag gjort av sandpapper för att likt Guy Debords bok Skådedespelssamhället förstöra omslagen på verken på vardera sidan av den i hyllan.

Särskilt uppenbart revolutionsuppviglande är däremot inte Reillys musik som för det mesta består av ljuva gitarrslingor som minner om din mest baleariska sommarnatt.Det bryter av tvärt mot det mesta man kan hitta i Factorys digra katalog.

Jag blir alldeles jättelugn av detta.

The Durutti Column - Sketch for Summer

MGMT

MGMT spelade på acceleratorfestivalen nyss. Jag har sett deras namn här och där länge men inte hört något förrän nu. Singeln "Time to pretend", som är rätt gammal vid det här laget, är i alla fall en jävla kioskvältare. Här är en inofficiell video gjord av någon miljömupp.



Låter det inte 90-tal som fan? Jag känner igen den där synt-hooken någonstans ifrån men jag kan inte komma på vad.

Arvika i punktform

Bäst: Hot Chip, Markus Krunegård, Familjen, Cut Copy

Sämst: Kocky, mer oinspirerad person får man leta efter

Mest Daterade: De lyckliga kompisarna, svårt att ta trallpunk framförd av fritidsledargubbar helt på allvar, speciellt med texter som handlar om att sälja sin moped för att spela flipperspel

Bäst Drag: Yelle

Mest byxdress: Lykke Li

Flest par/ensamma själar i publiken: Death cab for cutie

Snällast: Lacrosse

Trevligaste överaskningen: Le berndt, första bandet jag såg ett rent wildcard som visade sig vara riktigt schyssta.

Hemligast: Danger!

The Kids arent Allright (they are Fucktards!)

2008-07-03 - Områdesbilder @ Områdesbilder. FOTO: Tommy Södergren/ROCKFOTO

Arvikafestivalen 2008 är avklarad med livet i behåll och erfarenheter, insikter, upplevelser och åsikter rikare. Festivaler har alltid varit något av en höjdpunkt för mig, ett sommarinslag som jag inte riktigt kunnat vara utan sedan 2002 då jag satte min späda barnafot på hultsfred för första gången. I år kom jag dock till den bistra insikten att för många barnfötter kan vara en jävla pers och att festivaler drar till sig några av landets (och grannländernas) allra jobbigaste teenyboppers. Kids som har festivaler som ett andhål och gömställe från föräldrar och andra krävande personer som inskränker i deras frihet. Så när de anländer till denna gömda oas av frihet släpper något inom dem, helt plötsligt kan de klä sig i ett par kalsonger och en bebimössa (bara) i en vecka (samma par man ser hur vitt blir grå-brunt ju fler dagar som går) och kröka för kung och fosterland. Det vanligaste svaret på frågan ”vad ska du se?” var ”kanske Håkan o Slayer men jag e mest här för o supa” (på valfri svensk småstads dialekt.)
Ett något nedslående svar då man vet hur mycket bra musik som faktiskt kommer att framföras.
Är då detta ett brandtal för att framhålla den svenska ungdomens idioti och dryckesvanor? Knappast, bara ett krasst konstaterande att det finns en del tveksamma gener i vårt avlånga land, som tur är är dessa individer ofta för fulla för att lyckas föra sina gener vidare. Det jag försöker komma fram till är att jag nått insikten att festivalcampingen har tappat lite av sin forna charm hos mig. Men det borde väl bara vara ett sundhetstecken att jag inte har samma prioriteringar och mål som när jag var 16?

Bild tagen från rockfoto.nu

Platsbanken regular

Bara för att det är så roligt (och det faktum att jag har en del tid över för tillfället) så har jag gjort en mix till. Jag har valt att kalla den Störd Arvikakvällsfestmix.


TRACKLIST:
Humpe Humpe - Yamaha
Yelle - Ce jeu
Talking Heads - Burning down the house (Live)
Todd Terje - Eurodans
Saint Etienne - Nothing can stop us now (First Draft)
Erot - Song for Annie
Aeroplane - Above the clouds
Boat Club - Always away
Acidwolf - Blue morning drive
Ison & Fille - Haffa
The Embassy - That's panache!
Adolphson & Falk - Stockholmsserenad
OMD - Enola Gay
LCD Soundsystem - Watch the tapes
Familjen - Det snurrar i min skalle
The Tough Alliance - Neo Violence (Stevie Tech Nicks Fire Mix)
Sci Fi Skane - Jag har aldrig bott vid en landsväg
The Stone Roses - Elephant stone

LADDA!