Metronomy

Legendariska skivaffären Rough trade presenterade i förra veckan sin best-of-2008 lista på www.roughtrade.com. Listan känns gedigen även om jag själv nog skulle plutta upp Fleet Foxes till förstaplatsen, bra lista i vilket fall, den fick mig också att kolla upp Metronomy, ett band som knep 5e platsen på ovan nämnda lista med all rätt! Elektronisk indie med lite new rave tendenser (utan att det känns mossigt)från England framförd av de tre herrarna Joseph Mount, Oscar Cash och Gabriel Stebbing. De har släppt två plattor årets Night out och tidigare Pip Paine (Pay The £5000 You Owe)2006. Nedan följer två youtube klipp det första "A thing for me" från Night out och sedan den skumma videon till den skitiga electrorökaren "You could easily have me" från Pip Paine.

OH NO...Its christmas!

Igår började julen, eller uppladdningen för iallafall genom div. julmarknader och julpynt som dykt upp över hela stan vilket känns rätt trist eftersom man är svintrött på lussebullar, kulor och granar när det väl blir dags. Lika säkert som att lutfisk är vidrigt är det att den där svintrista absolute christmas samlingen kommer bli hela Sveriges soundtrack i en månad framöver. Exakt samma låtar som snurrat alla jular sedan du var 4år kommer varvas i år igen, men är det inte det julen handlar om, traditioner huggna i sten?
Det finns dock ett par tappra själar som gjort lite jullåtar utanför ramarna ex. King Diamonds metal-juls-klassiker No presents for chritsmas. Denna jul erbjuds dock ett litet ljus (eller stjärna om du så vill) i carola och tänd-ett-ljus-träsket. Nämligen den på pappret helt osannolika duetten mellan Howlin Plle från Hives och 80-tals ikonen Cyndi Lauper "A christmas Duel" som bygger på ett par som grälar då Han legat med hennes syster och hon med hans mamma.(JERRY JERRY!) Denna lilla julklapp kommer att kunna laddas ner gratis på Hives hemsida. mellan 28-30nov. Så länge så får ni nöja er med detta youtube klipp!
Är ni snälla kan det kanske dyka upp en wonderful evils julskiva lite längre fram, håll ögonen öppna...

Parken - Vad ska vi göra med Henry

Parken är trevlig nog att bjuda på sin nya singel Vad ska vi göra med Henry för gratis nedladdning på http://www.langeleveparken.com/music/Parken_Vad_Ska_Vi_Gora_Med_Henry.mp3
vilket jag tycker att ni skall utnyttja! En skönt småsvängig låt i samma klass som de tidigare singlarna Åt helvete med himlen och Jag har varit vilsen Lisa. texten verkar handla om någon form av högstadiebully som får mig att tänka på en gammal favorit som gick varm när jag var 16-17 och även är en av tre låtar jag någonsin framfört framför publik! titta här

Videon till Vad ska vi göra med Henry:

tip o the day

Dagens tips är en djupdykning i skivbacken ur vilken Nikki and the Corvettes dyker upp! Jag har alltid varit en sucker för rock och punk band frontade av tjejer så det känns som om det är på sin plats att presentera några pioniärer inom genren.
Bandet bildades 1977 som en trio bestående av tre brudar; Nikki Corvette. Sally Dee, Lory Jeri. Hos bandet kan man hitta tydliga spår av Ramones även om the Corvettes sound är mer polerat och poppigt. Tyvär hann de bara släppa en självbetitlad platta på Bomp! innan de splittrades 1981, men vilken platta det är! Tyvär har Nikki and the Corvettes hamnat rätt rejält i skymundan sedan dess men en myspace har dykt upp där de påstås att en ny platta skall släppas, får se vad som händer... Men så länge tycker jag att ni skall liva upp hösten/vintern lite med girl-pop/punk!Nikki & the Corvettes - Just what I need(sz)

Wavves

Ghost Ramp Records ger bort Wavves singel "Beach Demon/Weed Demon" gratis här

Som någon skriver i deras myspacekommentarfält "you guys sound like Daniel Johnston fronting Nirvana!"

Skitbra är det.

Raphael Saadiq

Raphael har gjort bra musik länge och i många band, bland annat supergruppen Lucy Pearl. Nu har han släppt ett nytt fantastiskt album under eget namn. "The way I mean it" är underbar Motown-soul som gör underverk mot höstdeppen. Lyssna

Missa inte heller hans förra, blaxploitation-tematiska platta "Ray Ray". Tre år före M.I.A. samplar Saadiq ett hagelgevär på ett utsökt sätt i refrängen till "Rifle Love".

the dø

the Dø (utläses the Do) är en finsk/fransk(!) duo bestående av Dan Levy and Olivia Bouyssou Merilahti som tillsammans släppte debuten A mouthful tidigare i år och även gjort ett fin-fint musik-medinslag på PSL. Plattan är väkdigt varierad och musiken kastar sig mellan genrer och stilar men som på något sätt bildar en fin helhet. Från inledande At Last som skulle kunna vara hämtad från Cardigans Long gone before daylight till Queen dot kong som skulle kunna platsa på en platta med Lady Sovereign via finskspråkiga unissasi laulelet och den släpigt funkiga Coda. Det hela låter kanske förvirrat men det funkar riktigt bra! Nedan följer PSL framträdandet med Stay just a little bit more och videon till On my shoulder och sist men inte minst Queen dot Kong. kika gärna även in på bandets Myspace

En guldklocka från staten!

Det är vad Hellacopters förtjänar efter lång och trogen tjänst, bandets sista konsert på den sista turnen "The tour before the fall" är nu spelad och The Hellacopters finns inte längre. Jag ser på det här med blandade känslor, å ena sidan är det trist att ett så kompetent band lägger av men å andra sidan skedde det med flaggan i topp. Jag skulle dock inte bli förvånad om det släpps en live-platta/DVD från denna sista turnen så någonting mer är nog att vänta.
Som ett litet avsked kommer här ett favoritklipp från karriären:En cover på Stooges ångvältsnummer Search and Destroy med Tomas Öberg från Bob Hund på sång. Hawaiiscenen Hultsfred2002.

i all korthet...

...så släpptes Los Campesinos! nya platta We are beautiful, We are doomed igår. Första genomlyssningen pågår nu när detta skrivs och hittills låter det riktigt bra, indierock precis på snällhetsgränsen att kallas indiepop, lite körer, ja faktiskt inte väsenskillt från Lacrosse som nämndes i ett inlägg nedan.
Los Campesinos Myspace
Så länge kan ni titta på videon till singeln från förra skivan Hold on now Youngsters: You!Me!Dancing!

Årets sommarplåga i ny fräsh tappning.

Begreppet årets sommarplåga är allmänt vedertaget och kommer likt tomten på julafton varje år vare sig man vill det eller inte. Det verkar dock som om vi nu står inför ett nytt fenomen: årets svenska-hiphop-med-electrobeats-och-skånsk-rap-plåga. Till skillnad från sin kusin sommarplågan så kommer denna variant lite senare på året och innehållar nästan alltid uppmaningen att dansa på grund av något. Förra året stod Maskinens alla som inte dansar för det epitetet och i år är det projektet Far & Son som tar hem titeln med sin låt Panik. Bakom Far & Son återfinns Simon Gärdenfors från Las palmas men även Frej Larsson som även är med i Maskinen(!) vilket känns lite underligt för det här blir som att göra en cover på sig själv...förvirringen är total.

Skansros

Efter att Calle och jag sett Lacrosse på Arvika insåg vi att vi precis bevittnat det enda indiekanoniska bandet på hela festivalen. Bandet bestod helt och hållet av 30plussare och förpassades till den absolut minsta scenen. En bra konsert som tyvärr nästan drunkade i skränet från Volbeat (tror jag). Låt vara att Arvika aldrig varit en klappahänderna-jämfotahopp-mespopfestival, men det känns ändå som att genren fört en smått tynande tillvaro sedan guldåren som kulminerade med Håkan Hellström.

Luxxury är i alla fall ett trevligt litet bolag som håller fanan högt för sekelskiftesindien och dess musikaliska arvtagare. De har hand om Wonderful Evilsfavoriter som My Darling You!, Boat Club, almedal, Fontainebleu och Samtidigt Som. Idag släppte de Skansros debut-ep "Drömmen om Skansros". Fint och textintensivt som minner om 90-talet, men absolut inte bakåtsträvande för den sakens skull. Här får ni sistaspåret, courtesy of Luxxury.

Skansros - Drömmen om Amerika

Fleet Foxes - Your Protector

Jag tror det här kan vara årets bästa låt från årets bästa band, det är inte illa!

Millionaires

Det här bandet är lite av en guilty pleasure för mig, Millionaires kommer från Californien och består av tre tjejer som gillar pengar, grillz och som gör riktigt brudig electro. Det kanske inte är så creddigt men sjukt kul partymusik.
Soundmässigt påminner det starkt om Uffie men om hon istället för att ha varit cool fransyska med Ed banger pojkvän hade varit tre tjejer från Californien, aja nedan följer videon till Alcohol, sväng sedan o förbi myspace och lyssna på Talk S**t

Myspace

Nottee

23åriga Nova Drougge (japp hon är Unni Drougges dotter) från stockholm ligger bakom pseudonymen Nottee, Hon gör elektronisk pop och om man skall göra en trött parallell kan man beskriva henne som en ny Lykke Li. Men med tanke på framgångarna Lykke Li har haft tror jag att världens bloggare mer än gärna välkomnar en ny förmåga att hylla och släppa Fred Falke remixar på...
Nottee på myspace

Den stora sömnen - all over again

japp mycket den stora sömnen nu, men de förtjänar det. Debuten har fått ett släppdatum närmare bestämt den 28:e januari de har även lagt upp den nya låten Allt vi gör går åt helvete för gratis nedladdning på www.denstorasomnen.com

New Violators

Från Trondheim härstammar Norges senaste musikexport, New Violators. Bandet bildades 2006 men har redan hunnit med en vända till SXSWmässan förra året där de blev utnämnda av NME som ett av mässans tio bästa band I think i smell a hype...
Bandet beskriver själva sin musik som någonstans mellan ‘Born to Run’, ‘Love Will Tear Us Apart’ och Bowie’s ‘Let’s Dance.’Vilket kanske inte är en helt felaktig definition. Jag skulle också vilja slänga in svenska Mary Onettes och Echo and the Bunnymen i liknelsegrytan. Debuten är planerad att landa den 23:e fabruari nästa år så tills dess får myspace duga. Nedan är en liveinspelning av låten Angelina.

2008-skäggrockens år

Det känns som om en ny genre fick genomslag i år, skäggrocken; folkinspirerad, fylld av körer och inte helt sällan från Seattle. Att sedan dresscoden är strikt med flanellskjorta och någon form av ansiktsbehåring har gett genren dess namn. Mitt senaste fynd i denna kategori är Grand Archives som frontas av Mat Brooke tidigare gitarrist i Band of Horses. Debuten släpptes tidigare i år på Sub Pop, nedan följer videon till singeln Miniature Birds.

Empire of the Sun

Med en smakfull blandning av interiörmålningar från Saddams palats och Siegfried & Royestetik har Empire of the Sun åstadkommit en stark kandidat till årets ballaste omslag. Bandet kommer från Australien och navigerar som efter sjökort i svallvågorna efter Cut Copy, och det är väl bra. Härunder har ni videon till albumets titellåt.

Sångarens utspökning fick mig direkt att tänka på den här gamla dängan.

Den Stora Sömnen

I Sverige råder ett utmärkt popklimat vilket är en jävla tur eftersom det vanliga väderklimatet ständigt utsätter mig för nya förnedrande påhitt.
Ett välkommet tillskott till min musikhöst är Stockholmsbandet Den Stora Sömnen, bestående av medlemmar från avsomnade High Heeled Honeys(myspace) och Cheap Beat. Svinbra svensk indie/pop/rock inte helt avlägsen Florence Valentin. Debuten skall dimpa ner nu under hösten! Kolla in!
Den stora sömnen Myspace

Infarkt i örat

Trots att jag varit ett mångårigt bob hund-fan tog det lång tid innan jag fick skåda dem live, om man inte räknar Bergman Rock (vilket man inte bör göra). Jag var faktiskt tvungen att utstå flera år av en förtvivlad väntan på en återförening, som slutligen kom!. Och som tur var bjöds vi på en jävligt härlig konsert på Popaganda i augusti, som kunde blivit ännu bättre om socialstyrelsen inte tvingat bandet att gå av prick 23.00 och Jossan sluppit få en vass armbåge i örat.

I alla fall hittade jag denna inspelning av Öberg & co:s nya låt Tinnitus i hjärtat, som förhoppningsvis släpps inom en snar framtid. Njut!

(jag ber om ursäkt för den poänglösa och halvdant skojfriska parafrasen i post-titeln)

VI HAR HELA LISTAN!

Här följer tre artister som vi på Wonderful Evils tror till stor del kommer definiera det svenska musiklandskapet de kommande åren. Det är en djärv framåtblick som föregriper både Lokko och Reinholdtzon Belfrage. Kom ihåg var ni läste det först.

1: Elov & Beny från Örebro är två allvarsamma män som med utgångspunkt i hiphop plockar upp där TTA lämnar av i "Neo Violence" och "25 years and runnin" där de i "singel o sökande" besjunger essensen i det postmodernistiska varandet.

2: Med tunga och kärnfulla textrader som "mamma hon tjata om saker och ting, men allt man gjorde va att springa omkring" vill Laser Inc i "När man var liten" återknyta till en oskuldsfullare tillvaro. Den känslosamma lyriken tillsammans med den atmosfäriska ljudbilden minner om de urbana teman som tidigare frammanats hos Burial och The Streets (om man begränsar sig till den första skivan). Bara Laser Inc själva kan sätta gränserna.

3: Låt er inte missledas av namnet de valt, för Disco Crew är allt annat än ett trött upprepade av den till synes oändliga nydiskovåg som sköljt över oss de senaste åren. Med kaxiga och nästintill arroganta texter har frontkvinnan Rebecca mer gemensamt med Lil' Kim än Kathy Diamond. Disco Crew håller sinnligheten före intellektualiserandet och ser ner på trötta genreövningar. Här väger ärligheten tyngst.

PSL & La Blogotheque

Om jag på något sätt hade kunnat rikta mina tv-licenspengar till enskilda projekt skulle PSL-bloggen få alltihop. Det är en fantastiskt trevlig popresurs med stenkoll på samtiden och benkoll på vad som tog oss hit. Det som i sin tur är bäst i bloggens återkommande programpunkter är utan tvekan Musik med:... där man, inspirerade av La Blogotheques "Concerts a emporter" låter olika band musicera akustiskt på oväntade platser, företrädesvis utomhus i Stockholm.

I PSLs serie har exempelvis Markus Krunegård framfört Jag är en vampyr i baksätet på en taxi och Rigas uppträtt uppbackad av flöjt och dragspel. Fritt från flåshurtiga VJs och epileptiska musikvideor bygger dessa samlade klipp upp en magisk liten låtsasvärld som jag skulle ge mycket för att kunna vandra omkring i.

I den senaste videon på la Blogotheque framträder El Perro del Mar och Lykke Li med band någonstans i centrala San Francisco. Jag råder er också starkt att kolla in videon där hela Arcade Fire klämmer sig in i en hiss och åstadkommer en alldeles speciell version av Neon Bible.

Senaste avsnittet av Musik med: bjuder på australiensaren Fred Astereo, iklädd mycket färgglada sneakers, live i kvällssolen på Katarina Bangata.

Age of understatement

Last Shadow Puppets är tidigare omskrivna här på wonderful evils, men idag damp deras singel 7:a the age of understatement ner i brevlådan med Bowie covern "In The Heat Of The Morning" som B-sida, kanonfin! Vad som är nästan bättre än låten är videon. En fantastiskt snyggt filmad orgie i rysk stormakt!

2 x Indierock

Bandet som i modern tid har lämnat starkast avtryck på den brittiska musikscenen måste vara Libertines, tillsammans med jänkarna i The Strokes och till viss del våra landsmän i The Hives var de med och sparka igång garage/indierock revivalen i början på 2000 talet. Sedan dess har det rullat på, Arctic monkeys, Franz ferdinand, Pigeon detectives, Fratellis, the View, Paddingtons och säkerligen hundratalet andra bands existens bygger på det Pete Doherty och Carl Barat fixade ihop för sex år sedan.
De senaste tillskotten för min del i denna indierock-samling är Pete & the Pirates samt the Filthy Youth.

Pete & the Pirates (rätt dumt namn) bildades 2005 och släppte sin debut Little death tidigare i år. Plattan är stundtals rätt ojämn men när det blixtrar till så är det riktigt bra. Mr. Understanding, Knots och Come on feet kan nog bli dansgolvsrökare kompletta med dododododddooo lalalalala körer.

The Filthy Youth är nog mest kända för att bandets sångare Ed Westwick är spelar karaktären Chuck Bass i brud-serien Gossip Girl. Mitt råd är att skita i tjejTV:n The Filthy Youth gör extremt libertines-inspirerad rock men Libertines är bra och så även the Filthy Youth.

Pete & the Pirates - come on feet
Pete & the Pirates - knots
Pete & the Pirates - Mr. Understanding

The Filthy Youth - Boys dont smoke
The Filthy Youth - Orange

New Wave Hooker Girls!

Why do American punk-rock boys always go out with the American new-wave hooker
girls?
I don’t know!
I don’t like it!
I come from Norway and we don’t like punk-rockers going out with the little
bullshit new-wave hooker girls
We are going to teach you all a lesson
In Norway punk-rockers go out with punk-rock girls or telephone hookers,
unless...they go out with themselves and do homosexual activity

Ovanstående visdomsord yttras av allas vårt norska favorithomo Hank von Helvete i introt till "imorgen skal eg daue" från Turbonegros svett- och läderosande mästerverk "Ass Cobra"

Tyvär måste jag säga emot den gode Hank, new wave girls kan vara sjukt bra ibland och för att bevisa detta så kommer här tre riktiga brud-new wave dängor, enjoy!


The Expressons - tango in mono
The Pretenders - Middle of the Road
Blondie - Atomic

The beginning of the end

Andra singeln från Hellacopters påstådda sista album "Head Off" släpptes i måndags. Darling Darling heter alstret som ursprungligen spelades in av The Royal Cream. Ingen direkt dansgolvsrökare men dock ett stycke stabil körabilrock!
Finns tillgänglig på tråkig nerladdning eller snygg vinyl 7:a!

Hellacopters - Darling Darling (speedyshare)
Lyssna på Royal creams orginal på derasMyspace-sida

Jonathan Richman

Kommer ni ihåg den där snubben som tillsammans med en trummis agerade grekisk kör i "Den där Mary"? Han heter i alla fall Jonathan Richman och sägs vara den som skrev världens första punklåt, kallad "Roadrunner". Numera är han 57 år gammal och det var ganska länge sen han gjorde musik som kan kallas punk. Det handlar snarare snarare om rätt sköra små och jävligt tralliga melodier framförda med enkla arrangemang ackompanjerade av naivistiska och ofta väldigt humoristiska texter. Både Richmans musik och scenpersona har inspirerat Jens Lekman i stor utsträckning.

"Because her beauty is raw and wild", hans senaste skiva, ska prompt inhandlas så fort CSN har sänt mig sin månatliga allmosa.

Jonathan Richman - I was dancing in the lesbian bar

Jonathan Richman & The Modern Lovers - Roadrunner

När fan blir gammal blir han religös

Skräpade runt på lite bloggar och hittade en riktigt kul remix på en låt av Ac/Dc, skrevrockens gudfäder. Trodde alldrig att man skulle kunna få Ac/Dc att låta elektroniskt men man skall aldrig säga aldrig. Det är Thunderstruck som har fått en helt ny klubbkostym uppsydd åt sig och mannen bakom detta går under pseudonymen tittsworth.
Ac/dc - Thunderstruck(Tittsworth remix) Speedyshare

Back on track!

Först och främst vill jag be lite urskuldande om ursäkt för inaktiviteten här på bloggen, jag kan bara skylla på min egen lathet, ledighet, sommarjobbande och min moders fruktansvärt trötta internetuppkoppling (att ladda upp en låt tar en evighet!) Men från ett ämne till ett annat.
Idag fredag går Way Out West-festivalen i Gbg av stapeln en tillställning jag oerhört gärna hade besökt om inte min ekonomi satt sina genomtrista käppar i mina aktivitetshjul. Höjdpunkten är förutom dinousarierockarna Sonics och surpuppan Neil Young utan tvekan Seattlebördiga Fleet Foxes. De spelar en typ av musik som de själva kallar skäggrock och kommer från samma skola som Band of Horses, melodiöst harmoniskt och stundtals väldigt pampig ”mogenrock” med folk-influenser alltså!
Deras självbetitlade debut är helt klart en av de bättre 2008 har bjudit på, så check it out!

Bästa spår (Speedyshare)
Ragged Woods

Those dancing days - run run

Världens mest ofarliga band, Those dancing days hypades hårt förra året då de släppte sin första ep. Konceptet 5 gymnasietjejer som gör genomtrevlig indiepop med soulstänk fungerar ypperligt. Nu har en ny singel med tillhörande video landat, betitlad "Run Run", bra låt men inte lika hookig som första singeln "those dancing days". Får se hur albumet blir...



MP3(speedyshare):Those Dancing Days - Run Run

"Skitnödigast vinner" och/eller " Nu fyller vi Ullevi!"

Coldplay gjorde faktiskt en riktigt bra platta i och med Parachutes. Mest älskade jag det faktum att pianot i Yellow lät precis som det i Still D.R.E. Det var då...

Numera har jag otroligt svårt för dem. Coldplay är ett fesljummet band som, precis som Kent eller U2, medietränade politiker som inte vill råka stöta sig med någon uppger som sin favorit. Stadionrockband som med sina poser vill signalera ett outgrundligt djup, vilket egentligen bara innebär att musiken är tillräckligt meningslös för att varenda svenne ska kunna ta den till sig. Majoriteten ser skönhet, vi andra ser masspsykos.

Ytterligare ett tecken på deras kräkframkallande folklighet är att jag tidigare idag hittade deras skiva bredvid Husvagnshits i CD-hyllan på lokala Statoil. Albumet är av omslaget att döma en orgie i pretentioner. Namnet är "Viva la Vida or Death and All His Friends" och innehåller skamlösa titlar som "Cemeteries of London", "42", "Lovers in Japan/Reign of Love" och "Strawberry Swing".

Om Chris och de andra grabbarna i bandet någon gång i inspelningsprocessen tog ett steg tillbaka och frågat sig "går folk verkligen på detta?" blev antagligen svaret "tydligen..."

The Durutti Column

Tony Wilson, helgad varde hans namn, späckade sin livsgärning med olika referenser till sina favoritradikaler i den Situationistiska Internationalen. Han skaffade sig under sin livstid den största ansamlingen situationistiska artefakt i hela världen. En samling som, ironiskt nog, ställdes ut i glasmontrar på Tate Modern i London för några år sedan. Sa någon "skådespel"?

En av de mer uppenbara tecknen på situationisternas inverkan på Wilson är namnet Vini Reillys band fick. The Durutti Column bildades 1978 och döptes efter en felstavad SI-poster som i sin tur syftade på den spanska anarkisten Buenaventura Durruti. Bandets första album fick också ett omslag gjort av sandpapper för att likt Guy Debords bok Skådedespelssamhället förstöra omslagen på verken på vardera sidan av den i hyllan.

Särskilt uppenbart revolutionsuppviglande är däremot inte Reillys musik som för det mesta består av ljuva gitarrslingor som minner om din mest baleariska sommarnatt.Det bryter av tvärt mot det mesta man kan hitta i Factorys digra katalog.

Jag blir alldeles jättelugn av detta.

The Durutti Column - Sketch for Summer

MGMT

MGMT spelade på acceleratorfestivalen nyss. Jag har sett deras namn här och där länge men inte hört något förrän nu. Singeln "Time to pretend", som är rätt gammal vid det här laget, är i alla fall en jävla kioskvältare. Här är en inofficiell video gjord av någon miljömupp.



Låter det inte 90-tal som fan? Jag känner igen den där synt-hooken någonstans ifrån men jag kan inte komma på vad.

Arvika i punktform

Bäst: Hot Chip, Markus Krunegård, Familjen, Cut Copy

Sämst: Kocky, mer oinspirerad person får man leta efter

Mest Daterade: De lyckliga kompisarna, svårt att ta trallpunk framförd av fritidsledargubbar helt på allvar, speciellt med texter som handlar om att sälja sin moped för att spela flipperspel

Bäst Drag: Yelle

Mest byxdress: Lykke Li

Flest par/ensamma själar i publiken: Death cab for cutie

Snällast: Lacrosse

Trevligaste överaskningen: Le berndt, första bandet jag såg ett rent wildcard som visade sig vara riktigt schyssta.

Hemligast: Danger!

The Kids arent Allright (they are Fucktards!)

2008-07-03 - Områdesbilder @ Områdesbilder. FOTO: Tommy Södergren/ROCKFOTO

Arvikafestivalen 2008 är avklarad med livet i behåll och erfarenheter, insikter, upplevelser och åsikter rikare. Festivaler har alltid varit något av en höjdpunkt för mig, ett sommarinslag som jag inte riktigt kunnat vara utan sedan 2002 då jag satte min späda barnafot på hultsfred för första gången. I år kom jag dock till den bistra insikten att för många barnfötter kan vara en jävla pers och att festivaler drar till sig några av landets (och grannländernas) allra jobbigaste teenyboppers. Kids som har festivaler som ett andhål och gömställe från föräldrar och andra krävande personer som inskränker i deras frihet. Så när de anländer till denna gömda oas av frihet släpper något inom dem, helt plötsligt kan de klä sig i ett par kalsonger och en bebimössa (bara) i en vecka (samma par man ser hur vitt blir grå-brunt ju fler dagar som går) och kröka för kung och fosterland. Det vanligaste svaret på frågan ”vad ska du se?” var ”kanske Håkan o Slayer men jag e mest här för o supa” (på valfri svensk småstads dialekt.)
Ett något nedslående svar då man vet hur mycket bra musik som faktiskt kommer att framföras.
Är då detta ett brandtal för att framhålla den svenska ungdomens idioti och dryckesvanor? Knappast, bara ett krasst konstaterande att det finns en del tveksamma gener i vårt avlånga land, som tur är är dessa individer ofta för fulla för att lyckas föra sina gener vidare. Det jag försöker komma fram till är att jag nått insikten att festivalcampingen har tappat lite av sin forna charm hos mig. Men det borde väl bara vara ett sundhetstecken att jag inte har samma prioriteringar och mål som när jag var 16?

Bild tagen från rockfoto.nu

Platsbanken regular

Bara för att det är så roligt (och det faktum att jag har en del tid över för tillfället) så har jag gjort en mix till. Jag har valt att kalla den Störd Arvikakvällsfestmix.


TRACKLIST:
Humpe Humpe - Yamaha
Yelle - Ce jeu
Talking Heads - Burning down the house (Live)
Todd Terje - Eurodans
Saint Etienne - Nothing can stop us now (First Draft)
Erot - Song for Annie
Aeroplane - Above the clouds
Boat Club - Always away
Acidwolf - Blue morning drive
Ison & Fille - Haffa
The Embassy - That's panache!
Adolphson & Falk - Stockholmsserenad
OMD - Enola Gay
LCD Soundsystem - Watch the tapes
Familjen - Det snurrar i min skalle
The Tough Alliance - Neo Violence (Stevie Tech Nicks Fire Mix)
Sci Fi Skane - Jag har aldrig bott vid en landsväg
The Stone Roses - Elephant stone

LADDA!

Wonderful evils på Arvika!

På onsdag beger sig Who Will Buy These Wonderful Evils iväg till Arvika i hopp om att kunna täcka en liten del av den svenska festivalsommaren på ett vettigt vis (till skillnad från aftonbladets "festivalblogg" inläggen från Peace and Love kan inte skrivits av någon annan än lätt eftersatt prao-elev.) Så om orken finns så kommer ett litet minireportage att dyka upp någon gång nästa vecka ackompanjerat av bilder om min kamera behagar dyka upp. Programmet ser riktigt bra ut även om jag saknar ett par rockakter till men men man kan inte få allt. Det som skall ses är följande:
Torsdag
Markus Krunegård
Blood Music
Familjen
SMK
Håkan HFirefox AK
Slayer
MSTRKRFT
Satan takes a holiday
Fredag
El perro del mar
Lykke Li
Hellacopters
Kleerup
Rex the dog
Surkin
Cut Copy
+
Kent om kraften finns
Lördag
Alice in Videoland
DLK
Pacific
Mary Onettes
Kocky
Yelle
Lacrosse
Totalt jävla mörker
Looptroop
The GO! Team
Death cab for cutie
Jive
Hot chip
Sen brukar det tyvär bli så att hälften av det som ska ses missas men det är en annan historia.

The wonderfully evil summer of 2008

Trots tidvis svajig mixning, en smärre obalans och några glömda låtar är detta en oumbärlig sommarpärla till trekvartsmix.

Tracklist:
Jürgen Paape - So Weit Wie Noch Nie
Tittsworth - EZ
Alvy Singer - Kungsholmen
Air France - No Excuses
DJ Ron Rico - Miss A (Sneeze song)
Air France - Beach Party (Stevie Tech Nicks Strobe Mix)
Cut Copy - Far Away
Jean-Michel Jarre - Zoolookologie
Nordpolen - Skimret
Lo-Fi-Fnk - Change Channel
The Honeydrips - It was a sunny summer day
Shout Out Louds - Possible (Studio remake)
Tom Tom Club - This is a foxy world
Style Council - Speak like a child
Veronica Maggio - Dumpa mig inte (erik Hp remix)

Ladda ner

Diamantregn

SRVC Co-op heter Sveriges bästa bolags nya offensiv. Om man knappar sig in på Services hemsida och betalar 21€ får man ett inlogg och under ett halvår tillgång till digitala förhandssläpp och annat exklusivt godis. Låt död och förstörelse hemsöka alla skivbolag som till skillnad från Service vägrar förändra sig!

Sommarmusik pt.2

En av förra sommarens riktiga stordängor var utan tvekan TTA:s first class riot, sommaren 2008 har inte riktigt bjudit på liknande storheter men ett gott bidrag är Parken med låten "åt helvete med himlen" likheterna med TTA är flera än att de är passande sommarlåtar soundet känns igen "det ligger där i luften" som kapten Haddock kanske skulle ha sagt. se så!

Fish and Shark

Sincerely Yours har släppt en ny gratis-mp3a från Jonas Game. Stråkar, pukor och baleariska gitarrer!

Laddas ner här

Perrecy!

Det utmärkta tidsfördrivet PSL (se länklistan till höger) tippsade om det Tysklands egna Eilert Pilarm med storhetsvansinne - Perrecy, en tysk herre som med hjälp av ukelele, 12årspresents-synt och lite miditoner gör tyska Morrissey och Smiths covers, resultatet är sådant så att man inte kan bestämma sig om det det är roligt, jättedåligt eller bara dumt. Finast är Panic covern (Panik på tyska) jag har sagt det förut tyskar, tyskar, tyskar... kolla in påhttp://www.myspace.com/perrecy07

Blandbands tävling!

Min oerhört godhjärtade farmor har en bil i sin ägo som hon nu anser sig för gammal för att köra vilket har lett till att jag har fått sätta mina flottiga klor i den, utmärkt! Då både min farmor och hennes bil är av lite äldre årsmodell så saknar båda cd spelare (eller min farmor kanske har en hemma nånstans, det vet jag inte...) Hur som helst så har jag satt mig ner med stora cdcaset och börjat spela in blandband att ha i bilen, riktigt kul men jag behöver lite inspiration, är nästan klar med första bandet. Asidan på första bandet "Calles Bilband sommaren 2008 pt.1" innehåller:
1. Markus Krunegård - Det är ett idogt jobb att driva ungdomen ut ur sin kropp
2.Cure - grinding halt
3.Vapnet - plötsligt händer det inte
4.The Jam - A town called malice
5.Black Lips - bad kids
6.Pierced Arrows - Caroline
7.Samtidigt som - Hur jag slutade ängslas och släppte bomben
8.The Kid - baton rouge
9.Jens Lekman - black cab
10.Stone Roses - I wanna be adored
11.Mary Onettes - Void
12.The Kills - Getting Down
13.The Boss Hoss - Hey Ya
14.Another Sunny day - you should all be murdered
15.Apples in Stereo - Rainfall

Har du några bra förslag på låtar som skall med på "Calles bilband sommaren 2008 pt.2" så skriv dem i kommentarfältet, de bästa förslagen belönas med en DLX version av första bandet direkt hem i brevlådan! Tipsa på!

Sommarmusik pt.1

Summer time-the roughest time sjöng Jenny Wilson på sin skiva Love and Youth från 2005. Njaa Jenny jag kan inte hålla med riktigt juni slår november ganska hårt... Framförallt slår sommarmusik höstmusik med hästlängder! Mitt senaste tillskott till soundtracket sommar2008 är Matt Costa, en singer/songwriter dude från Californien som inte är helt olika Jack Johnson i alla lägen (tror till och med de har spelat in nåt tillsammans.) Matt Costa är ett utmärkt substitut då jag av någon anledning som jag inte är helt klar över, hatar Jack Johnson. Det är inte hans musik som är det stora felet utan snarare att jag förbittrat bara associerar Jack Johnson till trötta backpackers utan musikintresse som åker till Thailand/Oz i tre månader och kommer hem o tycker Jack Johnson är såååå bra. Nej fy fan tacka vet jag Matt Costa!
Så kom igen nu hämta hem toppenlåten Miss Magnolia peta in den på ipoden/mp3/cd/kasett/rullband o gå ut o lyssna i solen, dagen kommer kännas lite roligare!

The Ting Tings

I början av januari skrev jag om The Ting Tings superdänga "Thats not my name", nu har debutalbumet "We started Nothing" landat. Genremässigt är det dansant elektronisk indiepop (för det skriver jag ju aldrig om!)som levereras.

Tyvär har Ting Tings ett par ruttnande lik i garderoben då duons ena halva Katie White tidigare var med i gruppen TKO som spelat tillsammans med Five och Steps. Riktigt illa och något jag inte är helt bekväm med men men antar att det är sånt man får ha överseende med.

Bästa låtarna Thats not my name, Shut up and let me go och Impacilla Carpisung hittar du HÄR

Devo-Whip it!

Det här kan vara en av mina favorit videor, riktigt dum och fantastiskt ful-snygg. Signerad Devo, new wavens konstigaste band för ytterligare fördjupning rekomenderas starkt Q:Are we not men? A:We are Devo med superhiten mongoloid. Whip it, whip it good!

Drömskt

Från online-etiketten Rico kommer denna lilla audiovisuella resa:

IndieRock Jajamensan!

Har ramlat över ett par riktigt stabila låtar nu senaste veckan på temat indierock. Banden kommer från malmö till texas, bra blandning alltså, pass på! (alla låtar ligger på zshare)

1.Animal Fives kanoncover på Säkert!s "Vi kommer att dö samtidigt" personligen tycker jag att den slår annika norlins version på fingrarna med en lång snärtig trälinjal, det är säkert (höhöhöhö)Animal Five - Were goin to die

2.Nästa låt är signerad The Last shadow puppets som är Alex Turner från Arctic Monkeys och Miles Kane från The Rascals sidoprojekt, låten heter "The age of understatement" och är ett pampigt stycke med ett riktigt vilda västern hästjakts komp.
The last shadowpuppets - age of understatement

3.Mitt intresse för Ceasars Palace/Caesars har milt sagt varit svalt sedan Cherry Kicks plattan men nya singeln "No tomorrow" väcker lite hopp, riktig panglåt!
Caesars - no tomorrow

4.Det finns flera likheter mellan Rosebuds och White Stripes, banden består av en man o en kvinna, trummor o gitarr lite duetsång plus lite pianoplink och influenser från den stora blues- och americanakistan. Att det låter kusligt mycket whitestripes ibland kan man skita helt i för ruggigt bra låt är det.Rosebuds - shake our tree

5.Stökgarage med spring i benen sitter White Denim hemma på kammaren och knåpar ihop. ladda hem, lyssna, stöka, dansa! White denim - lets talk about it

5.Även sista låten har tydliga indluenser men nu är det The Gossip som det har lyssnats flitigt på men influenserna måste komma nånstans ifrån och när resultatet böir så här bra så har jag inga åsikter, lyssna och bli glad:Duke spirits - the step and the walk

ytterligare ett tips om du hatar solen lite eller bara vill bli en vettigare människa är att kolla in MC5 dokumentären A true testimonial och filmen om Roky Eriksons väg tillbaka till musiken You're Gonna Miss Me tror dem ligger o skvalpar i piratbukten...

Lykke Li bonanza

Lykke Li har välförtjänt fått uppmärksamhet även utanför rikets gränser, en EP är släppt i staterna och fullängdaren skall även den dyka upp på "andra sidan" snart.
Knepbloggen The hood internet har mixat ihop, upp och ner sex låtar från plattan med lite elektroniska toner, perfekt förfestmix! (en kort förfest iallafall den är bara 20min...)
Ladda hem HÄR

Teenagers in tokyo

Det har varit tyst ett par dar på wonderfulevils på grund av lite bristande inspiration, solsken o mycke att fixa med. Dagens tips blir dock teenagers in tokyo, ett indieband från Australien vars musik bäst kan beskrivas som modern pop, lite CCS, lite elektroniskt bra iallafall!
du kan hitta två låtar HÄR

Santogold

Santogold kommer nog vara den ballaste nya artisten sedan M.I.A. äntrade scenen. På kommande albumet låter hon lite som en kvinnlig Kele Okereke. Skivan är överhuvudtaget rätt spretig, en del new wave, en del Pixiesindie och lite dansgolv och lite annat. Videon ovan är till låten "You'll find a way".

CHEK IT!

Veckans fynd

Ett par gånger i veckan sitter jag och betar av det svarta hålet vi kallar internet på jakt efter musik att fylla min dag med. Det här är de låtar jag tycker har varit bäst, snabbt och enkelt tillgängliga här och nu för dig! (alla låtar ligger på speedyshare)

Vi börjar med storfavoriterna Black Lips som har fått oväntat sällskap av Diplo som har tagit sig an senaste singeln "veni vidi vici" och gett den en liten electro touch. Black lips-Veni vidi Vici(diplo remix

Den nya svenska hypen står hästpojkens basist Joel Alme för. Ladda ner vårpopigaThe Queens corneroch visa för kompisarna!

Mer bra indie rock/pop! Mystery Jets-Young Love (shoes remix)

Best Fwends är lite knepiga att genrebestämma men en liknelse kan vara att Slagsmålsklubben och My darling YOU! som sitter och lyssnar på moldy peaches en eftermiddag och sen skriver en låt tillsammans. Best Fwends-skate to live

Som tur är låter inte all rock med kvinnliga vokalister som om de kommer från Robertsfors. En riktig dänga kommer från Be your own pet i och med låten The Kelly affair bra drag!

...and the living is easy

The Zombies - Summertime

Surkart of the world, unite and take over!

"What came first, the music or the misery? People worry about kids playing with guns, or watching violent videos, that some sort of culture of violence will take them over. Nobody worries about kids listening to thousands, literally thousands of songs about heartbreak, rejection, pain, misery and loss. Did I listen to pop music because I was miserable? Or was I miserable because I listened to pop music?"
Ovanstående stycke är hämtat från Nick Hornbys kultförklarade roman High Fidelity. Jag vet inte varför men det är få konstformer som kan utrycka känslor på det sättet som musik kan, ångest som glädje.
Dagens lista skall fokusera på just det, ångesten, de musikaliska tjurskallarna som draperar världen i svart och kanaliserar sin ensamhet/olycka/ilska/rädsla genom musiken. Det kan tyckas som ett deppigt ämne för en vårdag i april men hur sorgligt det än låter är det oftast väldigt vacker musik.

Så listan:
1. Mannen som bör stå som representant för popmusikens alla gnällspikar får inleda listan. Självklart är det Morrissey med The Smiths Never had no one ever (speedyshare)
2.Rufus Wrainwrights syster Martha med låtan Bloody Motherfucking Asshole(speedyshare) som handlar om syskonens fader Loudon Wainwright III.
3.Kristoffer Åström How can you live with yourself(speedyshare) Ord och inga visor, över en smått country doftande gitarr proklamerar Åström sammanbitet att "I hope you burn in hell."
4.Another Sunny Day -You should all be murdered(speedyshare.) Engelsk indie från ´89 med mycket Smiths i bagaget.
5.Antony and The Johnsons har riktig uppförsbacke, transvestit och ensam,Hope there is someone (speedyshare)
6.Elliott Smith släppte endast två skivor innan han tog sitt eget liv genom att hugga sig själv i bröstet med en kökskniv 2003. Låten Roman Candle(speedy share) kommer från hans debutskiva med samma namn.
7.Nästa låt är signerad Nick Drake som även han gick ur tiden alldeles för ung. Låten heter The river man och kommer från skivan "Five leavs left."
8.Även Svenskar surar och deppar det visat [ingenting] i och med låtenGråt inte älskling(speedyshare) som har ett respiratorbeat i bakgrunden...muntert.
9.David Eugene Edwards heter mannen som gömmer sig bakom namnet Woven Hand. Edwards spelade innan i döds-countrygruppen 16 horsepower men gör nu den mest ödesmättade musiken i mannaminne. Amerikansk folk smälter ihop med några av de mörkaste tongångar som finns i Guds stora nothäfte och skapar något unikt. Lyssna på Story and pictures(speedyshare) så förstår du.

Meanwhile in Gothenburg...

Ännu mer GBG! Det tisslas och tasslas om The Kid igen. Deras fruktansvärt förbisedda "Baton Rouge" från 2003, som är en låt som hängt kvar ordentligt hos mig sen den dag jag först hörde den är en av de mest fantastiska svenska från 2000-talet. Det frustrerade tonårdampmässandet om att "skit ska skit ha" ovanpå skräniga trummaskiner låter bara så ursinnigt bra. I mångas öron framstår det säkert som alldeles för flåshurtigt artsy (bandet består mycker riktigt av idel konstskolealumni) eller effektsökande pubertalt, men för mig träffar det pretentiösa anslaget helt rätt. Någon dag ska jag skriva ett filmmanus med den här låten som ledmotiv.

The Kid - Baton Rouge

I övriga nyheter: TTA släpper ett drygt år efter albumet låten "Neo Violence" som singel. Trist tycker vi som vant oss vid nytt subversivt material lagom till sommaren de senaste åren. B-sidan består av en cover på den här dängan, interspliceat med samplingar från Neo Violence. Schysst melodi kanske, men nu börjar väl de postmodernistiska krumbukterna som kännetecknar TTAs konstnärskap slå knut på sig själv. Eller känns det åtminstone inte lite snålt? Hur som haver blir jag utomordentligt nöjd med det som bjuds så länge vi får se en ny Marcus Söderlund-video.

Så jävla ´90!

Nu åtta år in i det nya milleniet börjar jag få distans till nittiotalet och kan referera till det som rejält länge sedan. Samtidigt så var det under nittiotalet som jag växte upp och averkade den delikata åldern 5-15, om det betyder att jag börjar bli gammal låter jag vara osagt men nånting betyder det nog. Det var också under nittiotalet musik blev någotsånär kul, det började runt 92 med Michael Jackson (japp, Dangerous på vinyl var första plattan!) och de lite mindre creddiga Mega-, Yabba Dabba- och Absolut dance. Jag inledde strax min skateboardkarriär och insåg väl ungefär samtidigt att eurodiscon var för CP:n och skatepunk var det hårdaste, kom det från Burning Heart var det bra löd ekvationen.
Jag har väl även till viss mån gått ifrån skatepunken och nu på senare år även insett att det gjordes en hel del bra pop på 90talet. Det var britpop-revival med Suede/Blur/Oasis i spetsen samtidigt som Manchesterscenen blandade gitarrpop med lite elektroniska tongångar. Svenskarna ville inte vara sämre utan lät sig friskt influeras och swindien (swedish indie) var född. Så för att fira att det är en halvtimme in på onsdagen den 16:e april så kommer en 90-tals-pop-playlist, Enjoy!

1.Första låten på Suedes första självbetitlade album, och bättre blev det aldrig om ni frågar mig Suede - So Young
2.Stone Roses debut kom ett halvår från att vara nittiotal (juli 89) men får vara med ändå då Stone Roses - I wanna be adored satte standarden.
3.The Charlatans - Page One samma påse som Stone roses
4.Svenska Wannadies från Sollefteå fick en monsterhit med sin You and Me song som även var med på Soundtracket till Romeo och Julia.
5.Hur kan man ha en lista över 90-talet utan att ha med mannen som personifierat svenskt 90tal Henrik Schyffert. Hans bidrag blir genom låten Puma Gym framförd av hans band Whale.
6.Blurs bidrag blir låten Parklife mitt ifrån 90-talets brinnande hjärta, 94.
7. Klart det ska finnas ett svenskt blur! Brainpool! In a box

Speedmarket avenue - Way better now

En låt jag ska köra bil i solen till, tror den kan passa SJUKT bra!

Veckans låtar v.15

Ny vecka, nya låtar! Blir en liten mix av låtar som har svängt lite extra de senaste dagarna och förtjänar din uppmärksamhet.
(1) Hellacopters första singel från deras sista skiva,In the sign of the Octopus. Skivan i sin helhet släpps den 18:e april. In the sign of the Octopus är en cover av det inte alltför kända bandet the robots, även stora delar av albumet (betitlat Head Off) kommer utgöras av covers.

(2)Även Johnossi har släppt nytt,All they ever wanted. har bara lyssnat igenom den ett par tre gånger men de två låtar som fastnat mest är Train Song med härlig Caesars palace orgel och den lite mer melodiska 18 karat gold.

(3)Markus Krunegårds Markusevangeliet har nu landat och får representeras av finfina Rocken spelar ingen roll längre samma stil som på förstasingeln Jag är en vampyr. I en tid då det är sm i att hitta anala genrebetäckningar för sin musik drar herr Krunegård sitt strå till stacken genom att kalla sin musik för allmoge-goth. Hur träffande det är vet jag inte men nånstans kanske det stämmer.

(4)Även denna vecka blir det lite syntig indie, idag representerade av The Notwist och låten Gravity

(5)Sista låten är långt ifrån ny, den släpptes första gången 1984 på skivan Ocean Rain av Echo and the Bunnymen men var även med i soundtracket till utmärkta filmen Donnie Darko, det är alltså The Killing Moon det handlar om. En av mina favoritlåtar som passar utmärkt in på ett blandband med Smiths, Cure, Joy Division och The Jesus and Mary Chain. Det är alltså ett par stänk 80-tal, lite melankoli toppat med en nypa postpunk.

Softa gubbar

Hittade det här klippet från en intervju med gamle Minor Threat-sångaren Ian Mackaye. Han formulerar en jävligt vettig ståndpunkt om hur han anser att man som musiker ska förhålla sig till sitt skapande. Vettiga punkfarbröder som Mackaye och hans polare Henry Rollins är så fantastiskt härliga att se och lyssna på och utgör en total motsägelse mot den apati och intellektuella analfabetism som många oinsatta associerar med punkrörelsen och andra "avvikande" kulturella strömningar. De är också illustrerande exempel på hur perverterad och ointressant den moderna poppunkskiten som Fall Out Boy, Panic! At The Disco, The Killers, My Chemical Romance och Green Day är. Ett politiskt eller kulturkritiskt ställningstagande hos dessa sträcker sig aldrig längre än "jag röstar på demokraterna" eller "Dalai Lama och Bono är softa".

Andra sköna punkgubbar: Krist Novoselic, Frank Zappa

Ps. Försökte komma på några softa punktanter, men det gick inte. Någon som har ett förslag?

Världens bästa Black Lips!

På torsdag landar Black Lips i Sverige för att ge två konserter, en i malmö och en i stockholm, inte missa! För att fira att dessa flowerpunkens främsta fanbärare behagar att besöka vår kalla och avlägsna ände av världen så kör vi en liten black lips video-bonanza, enjoy!
Först ut ett liveklipp från Tijuana, mexico blir det så här bra på torsdag så gråter jag.(låten börjar 1:49 in)

Cold Hands.

Akustisk version av Lock and Key

Katrina

Veni Vidi Vici

Hoppas, hoppas

Jag har gått omkring och närt en liten förhoppning ett tag nu, det är att Shout Out Louds ska bjuda in Coconut Records (aka Jason Schwartzman) till ett samarbete. Musiken skulle säkert bli skitbra, men allra bäst blir att se dubbelt på scen.


Adam Olenius?


Jason Schwartzman?

Knark:
Coconut Records - Nighttiming

Sälj sex

Många är vi som på något sätt ändå vill försöka hitta något litet sätt som en bantad skivindustri kan få överleva i framtiden. Verkligheten hamnade lite för jobbigt nära Ifpis skräckscenarion när jag började märka att skivaffärer runt omkring mig faktiskt lagt ner.

Den hemska kommunistterrorgrupperingen som utgör boven i det här dramat (alla människor med en dator) varken kan eller bör stoppas. Därför måste industrin ladda den fysiska inspelningen som vi köper med ett värde utöver musiken. Så vad är det man få när man köper musik i en affär som man inte får när man laddar ner? Jo ett omslag, pucko! Och vilken är världens mest vitala och ständigt växande bransch? Jo, porrindustrin, din idiot!

Lösningen är därför, som i de flesta fall, MER NAKET! Återgå till vinylstorlekar på omslaget, investera i fina printmaskiner och pumpa ut smakfulla, högupplösta och framförallt nakna sleeves. Om denna strategi mot all förmodan skulle misslyckas så går skivbranschen åtminstone under i den företagsekonomiska motsvarigheten till Rockdöden. Vad vore vackrare?

Inspiration står att finna på den HÄR föredömliga samlingssidan, där jag också fann det fantastiska bootlegomslaget ovan.

Typiskt västkustskt

Det rör lite på sig i Göteborgstrakten. De två löjligt oberoende etiketterna tillika Service-utbrytarna Sincerely Yours och INFORMATION lanserar varsin ny akt, Joel Alme respektive Fontän

Almes storslaget arrangerade stycken andas John Cale och Orange Juice medan Fontän gör, av Early Morning att döma, någon slags suggestiv psykedelisk disco som följer tämligen direkt i etikettkamraterna Studios fotspår.

Ni måste även kolla in videon som den eminente Marcus Söderlund gjort till Almes singel! Den finns att beskåda på www.marcussoderlund.se där ni även kan kolla in alla Marcus övriga briljanta verk.

Veckans låtar:

Först ut är The Kills Cheap and Cheerful från deras 3:e platta Midnight Boom, ett skönt släpigt stycke som kan läggas i garage/indierocks facket.


Även Vapnet har släppt nytt, 2 spårs ep:n Plötsligt händer det inte igen som föregår nya plattan Döda fallet som dimper ner 9:e april. Tror det kan bli bra, låtarna på ep:n och då framförallt titelspåret har en lite fylligare produktion än bandets tidigare alster och man kan nästan ana lite embassy vibbar ibland, riktigt bra låt är det i alla fall! Ladda ner Här


Mer svensk pop, om än mer elektronisk sådan, levereras från Gentle Touch med låten Once you used to som går att ladda ner på Songs I wish I had written. Mycket synt, new order och 80-tals vibbar.


Sist ut den här gången är två helfestliga country-covers signerade The Boss Hoss, ett tyskt country/rock band som specialicerat sig på att göra party-country covers på kända list-pop låtar. Det låter i teorin lika "festligt" som en helkväll med Robert Wells men resultatet är riktigt bra! The Boss Hoss - Hey Ya! Sen får äve studentskive anthemen Seven nation Army sig en uppfräshning The Boss Hoss - Seven Nation Army

Strand hus

Jag har fått en ny vän, eller till och med två nya vänner, de heter Alex Scally och Victoria Legrand. De är två väldigt snälla vänner, de brukar spela drömsk popmusik av finaste slag för mig när jag känner mig lite trött eller bara vill koppla av lite. Alex och Victoria har ett band tillsammans, Beach House, de släppte en ny skiva för knappt en månad sen som de är jätte nöjda med och de borde de verkligen vara. Låten som fastnat mest är Gila men gå gärna in och lyssna mer på Beach House Myspace

Om att spliffa på Stigbergsliden

Zigenarliv Dreamin' heter den bluesiga b-sidan på Håkan Hellströms senaste singel. Av de lite större artisterna ligger nog Håkan och Fattaru på delad förstaplats i SM i drogreferenser. Frågan återstår dock, kommer vi någonsin få se Mackan droppa "100 spänn" på Solliden?

Kolla in låten på youtoooooob

Electropopics

Här har ni länkar till två rätt likartade och för mig nya band som förtjänar lite lyssningstid. Båda släpper nya bra grejer snart.

Neon Neon från Wales

&

Cut Copy från Australien

looptroop Rockers

Looptroop har släppt en ny singel under namnet Looptroop Rockers. The Building heter skapelsen och finns att ladda ner gratis från deras hemsida.
Det är en bra och svängig låt men det är långt ifrån klassiskt looptroop sound utan låter mer som någon av Promoes baktaktsfärgade soloutflykter. tror dock den har sommarhits potential, återstår att se...
Videon:

Chairs in the arno

Det finns ett känt citat från rock n roll maskinen Lemmy Kilmister från början av Motörheads karriär som lyder "We’re the kind of band that, if we moved in next door, your lawn would die" det var alltså farliga grabbar med stök och bråk på agendan man hade att göra med, håll i hatten.
Som tur är finns det band som är näst intill helt ofarliga både för gräsmattor och annan omgivning. Ett av dem är definitivt Chairs in the Arno, de spelar syntig indiepop som kan ses som en lo-fi version av postal service eller något av Labradors mer syntbaserade artister. Det är inte revolutionerande eller fantastiskt unikt men väldigt passande när man går på stan en solig morgon.

Lägger upp tre låtar:
Input Delay
I never loved you anyway
Size 30

Bisarrt

Kolla på bilden, killen med Homem-Christos hand på axeln kommer representera Frankrike vid epilepsifestivalen i Belgrad senare i vår. Sjukt va?

Vi har förstått att horribel smak och musik utan några som helst pretentioner på kvalitet är norm i den freakshow som eurovisionfestivalen innebär. Journalistiken kring evemanget har blivit en upprepande och självuppfyllande maskin där skandaler är regel, plagiat vardag och hatattacker förväntade, vilket får till resultat att fokus för media i Europas största musiktävling ligger på allt annat än musiken.

Av denna anledning är det också bara vid de ytterst få tillfällen man påträffar inslag av förnuft, smakfullhet och konstnärlig ambition i denna populärkulturella latrin som man faktiskt på riktigt höjer på ögonbrynen. Jag har ingen aning om hur Sebastien Tellier lyckades bli uttagen, och jag vet fortfarande inte om jag tycker om det eller inte, men spännande är det i alla fall. Återstår att se hur han står sig i konkurrens med Christer Sjögrens gränslösa eurorövslickeri. Här följer inte Telliers bidrag "Divine", utan istället mitt favoritspår från samma album (betitlad "Sexuality" och med en naken kvinna på omslaget, snaskigt och skandalartat värre!).

Sebastien Tellier - Kilometer